3D-SKRIVARE

---

Utöver XP’s eminenta verkstad finns det även fem 3D-skrivare ovanför prototyplabbet som också är en del av vår utrustning. I dessa kan behöriga medlemmar skapa allt ifrån snygga figurer till mekaniska prototyper med fungerande rörliga delar. För att bli behörig ska man genomgått en kortare kurs som hålls efter behov. Anmälningslänk till denna hittar ni här eller under fliken ”kurser”, där också anmälningslänkar till våra övriga kurser finns. Vill ni ta del av vårt kursmaterial så finner ni det här, eller under ”Kurmaterial” i undermenyn till ”Kurser”.

De skrivare vi tillhandahåller är:

• • Makerbot Replicator 2
  • Makerbot Z18
  • ZYYX Pro
  • ZYYX+
  • Prusa MK3 w. MMU

Om 3D-printing

3D-printing är en så kallad additiv tillverkningsteknik där man bygger upp en modell genom att lägga till material. Detta till skillnad från exempelvis fräsning och svarvning vilka är exempel på subtraktiva tekniker där man istället tar bort, eller avverkar, material. Den vanligaste typen av 3D-skrivare är FDM som står för Fused Deposition Modeling där man värmer upp ett material till dess smältpunkt och extruderar detta på en plan yta. Den tredimensionella modellen byggs således upp med hjälp av flera lager strängar material som läggs på varandra.

Munstycket som extruderar materialet flyttas med hjälp av steg-motorer som i sin tur styrs av en styrdator. Vanligtvis för man över sin modell till denna styrdator via USB eller SD-kort, men det finns även mjukvara som tillgängliggör decentraliserade utskrifter genom nätverksbaserade tjänster. För våra skrivare är det dock SD-kort samt USB-minne som gäller.

För att omvandla din modell till kod som skrivarens styrsystem förstår så krävs det särskild mjukvara med en så kallad ”slicer”. Denna gör först om din STL (Standard Tessellation Language)-fil till individuella horisontella lager och identifierar varje lagers in- respektive utsida. Därefter genereras en maskinbana som skrivhuvudet kommer att följa, där individuella inställningar så som temperatur och hastighet har tagits i beaktning. Slutligen översätts denna bana till sekventiell kod (vanligtvis G-kod) som skrivaren tolkar vid utskriften. Några vanliga mjukvaror för detta är Slic3r (används bland annat av Prusa), Cura (används mycket av Ultimaker) samt Simplify3D. De två förstnämnda är freeware, medan Simplify3D kräver licens.

Vanligtvis används styva termoplaster så som PLA (Polylactic Acid), ABS (Acrylonitrile Butadiene Styrene), Nylon, PET (Polyethylene Terephthalate) men det finns även flexibla material som exempelvis NinjaFLEX. Dessa material är upplindade på rullar och kallas för filament.  PLA är det i särklass enklaste materialet att arbeta med och det enda som får användas i experimentverkstadens skrivare utan särskilda instruktioner. Mer information om de olika materialen finner ni här.